Blogg
Rapport från Terreno
Vilken beskärningsmetod ska vi välja?
Arbetet på en vingård kräver långsiktigt tänkande. Just nu står vi inför ett val på vår vingård Terreno i Toscana. Att bestämma vilken beskärningsmetod som ska användas i det nya vinfältet. Här följer en rapport direkt från gården.
Det finns en mängd olika uppbindningsmetoder man använder sig av beroende på druvsort, val av mekanisering och lokala traditioner. I Chianti Classico är de två mest vanliga metoderna cordone speronato och guyot, som båda har positiva och mindre positiva sidor.
Några av de frågor vi ställer oss är:
- Hur tidskrävande är de att beskära?
- Vilken metod medför störst risk att stockarna bli smittade av virus och bakterier?
- Vilken är mest flexibel med tanke på att klimatet blir allt mer opålitligt?
- Vilken passar våra kloner av sangiovese bäst?
Målet är att våra vinstockar ska få ett så långt liv som möjligt och därför blir valet av uppbindning extra viktigt. En vinrankas liv sträcker sig, om den är väl omhändertagen, över flera decennier.
Många olika aspekter påverkar en vinrankas liv. Basen är dock att skapa en levande och porös jordmån som ger de allra bästa förutsättningarna för rötterna att dra sig djupt ner i jorden och att vi arbetar ekologiskt och hantverksmässigt både i fält och källare.
Vinrankor är faktiskt ganska lika oss människor. De kräver att man är lyhörd, tålmodig och flexibel. Som nyplanterade är de som små bebisar. De måste lära sig att krypa innan de kan gå och till en början producerar de mest blad och väldigt få druvor.
Här i Chianti Classico måste vi vänta minst två år innan vi gör vin på druvor från nyplanterade vingårdar. Innan dess går det inte att nå den kvalitet som krävs för att göra ett vin som får bära områdets symbol, den svarta tuppen il Gallo Nero.
Runt fem års ålder kommer rankorna in i ett tonårsstadium när de tror att de kan allt och vill göra så mycket det bara går, helst på en och samma gång och på så kort tid som möjligt.
Under den här perioden är det viktigt att hålla nere skördeuttagen genom att klippa bort en del klasar så att det som blir kvar mognar ordentligt.
Sakta men säkert samlar vinrankorna på sig kunskap, rötterna går allt djupare ner i jorden och runt femton års ålder är det som att de förstått hur mycket de ska producera för att kunna ta hand om alla druvor på bästa sätt. Under den här perioden är druvorna små, med tjockt skal vilket ger komplexa och nyansrika viner.
När de sedan blir över fyrtio ger varje vinranka endast en eller två klasar av ännu högre kvalitet, utan att man behöver grönskörda dem - likt en äldre person som packar en lätt väska för att orka bära den själv.
/Allt gott från oss i familjen Ruhne