Blogg
2020 kan bli ett fantastiskt år… för vinet
– Intervju med Sofia Ruhne om skörden på Terreno
Sofia Ruhne på vingården Terreno beskriver 2020 som ett oberäkneligt år, även i vingården. En årgång som kan bli fantastisk om skörden sker vid exakt rätt tidpunkt. Hon vittnar om jättefina druvor som är en fröjd att plocka, extra mycket kärlek till rankorna under våren och minutiösa analyser av fälten – rad för rad, timme för timme.
Hur har vädret varit under växtsäsongen?
Det har varit bra med en jämn nederbörd under våren. Vi var cirka tolv dagar tidiga med blomningen men juni och juli var förhållandevis svala med varma, soliga dagar och kalla nätter. Det var stora skillnader i temperatur mellan dag och natt vilket gör att rankan får en paus i mognadsprocessen, aromer utvecklas och syrlighet bevaras i druvan. I september har vädret varit varmt och soligt vilket är perfekt för druvornas slutmognad.
Har vädret alltid varit med er?
Nej, vi fick en hagelskur i juni. Den varade endast i 90 till 120 sekunder men det är tillräckligt för att det ska bli problem. Hagel skadar bladverket vilket påverkar hela vinrankan. Bladen fungerar som ett slags paraboler som plockar upp solenergi och förser rankan med det som krävs för en välfungerande fotosyntes. När de slås sönder av hagel rubbas rankans kretslopp. Den blir stressad, går in i försvarsställning och blockeras istället för att utvecklas och mogna. Vi hade dock tur, endast ett fält drabbades svårt.
Har arbetet i fält påverkats av det som hänt i världen?
Det har fortgått precis som vanligt trots läget. Tack vare att kontor och vineri varit stängda så har vi kunnat ägna mycket tid till att komma i fatt med projekt som det tidigare inte funnits tid till. Vi har arbetat extra mycket i fält, lagat och målat de staket som håller djuren ute och gett vinrankorna goda förutsättningar för att må bra.
Hur ser druvorna ut?
De ser jättefina ut och det är en fröjd att plocka dem. Skörden kommer att bli något mindre i år än vanligt. Det växer färre klasar på varje vinranka vilket betyder att vi inte har behövt göra grön skörd i samma utsträckning. Grön skörd innebär att vi gallrar bort vissa klasar för att rankan ska kunna ge tillräckligt mycket energi till de druvor som finns kvar. Att skörden i år blir mindre är på grund av den naturliga cykeln i en vinrankas liv och beror inte på någonting särskilt.
Hur har det praktiska skördearbetet fortskridit?
Vi har än så länge endast plockat in två fält sangiovese som vi använder till vårt bubbelvin Metodo Classico, två små fält merlot och de vita druvorna som hängs upp på tork till dessertvinet vinsanto.
Vad tror du om årgång 2020 i Chianti Classico?
Det kan vi bara sia om än så länge men naturen är oberäknelig i år. Det har varit särskilt svårt att beräkna när det är dags att skörda. Det är stor variation mellan fälten och ibland även mellan raderna. Vi lever just nu väldigt nära druvorna och följer dem dag för dag, timme för timme, fält för fält och rad för rad. Jag tror att för de som lyckas pricka rätt skördedagar så kommer 2020 att vara en fantastisk årgång. Men, som sagt, än så länge är det för tidigt att säga.
Hur är stämningen på gården?
Skörden är den roligaste tiden på hela året på vingården men även den tuffaste. Vi jobbar från klockan sex på morgonen till åtta på kvällen. Det är fullt fokus på rankorna och druvorna. Skördearbetarna med vår Mario i spetsen håller som vanligt stämningen uppe med skämt och sång ute i fält men släpper aldrig sitt fokus. Man känner att det är skarpt läge nu.
Hur ser livet ut för er i familjen just nu?
– Vi har börjat kunna resa igen vilket känns bra. Vi delades upp när flygen ställdes in vilket gjorde att vi inte sågs hela familjen under flera månader. Det var konstigt eftersom vi har en väldigt nära relation och är vana att ses ofta. I helgen var alla mina systrar nere på Terreno vilket var en underbar återförening. Jag har även varit hemma i Sverige för att ladda upp med energi från vänner, vackra sommar-Stockholm och vårt hotell The Winery Hotel. Dessutom fick jag äntligen ta mig en knäckemacka med leverpastej, något som jag längtat efter under karantänen, nästan lika mycket som min familj.